God morgon i luván! Just nu sitter jag och torkar snoret som rinner längs snorrännan. Det är nämligen så att karln hade kokat ihop köttfärssås och spaghetti till tidig lunch! Och då blev jag så jävla sur att jag började grina, för jag ville ha makaroner istället *hoppar och studsar som en 3 årig flicka* nä, jag blev snorig för att det var så starkt och gott.

Men vet ni vad jag hatar? Jag hatar knortar i maten. Som idag t. ex. jag hade ätit upp nästan all mat... Och så i en av de sista tuggorna skådar mitt norra öga en majs... Frågar vänligt Ante: men VAFAAN? Har du stoppat majs i maten!? (Jag är inte förtjust att ha det i maten)
Ante: neeej, säger han och drar en extra kik över på min tallrik.
Nästan hela min jävla dag förstörd tack vare den där knorten, tänk så hade jag fått den i munnen? Jag hade kunnat dö! Den var ju trots allt lika stor som ett majskorn! Nä, fan för er som inte rensar i kycklingfiléer, fläskfiléer och annat kött! Rena bort det där som inte får att tugga! Jag skiter i om det ger mer smak. DET ÄR ÄCKLIGT OCH MÄNNISKOR DÖR FAKTISKT AV DET!

Nu ska jag chilla ett tag. Sen blir det nog en promenad :) kram då va

Min tand fortsätter att jävlas med mig. Jag funderar på att kontakta närmsta mekaniker så han/hon får dra ett mek i brödtugget. För att gå till tandläkaren är uteslutet, finns inte på kartan, kommer inte att ske, adioso tandläkarioso! Hahah ni fattar.

Idag ska jag på seans. Det ska bli kul! Spännande! Det är min mamma till ära som håller i den och hon är så duktig.

Jag åt pizza till middag. Det var gott, jag var värd det.

Okej, så jävla jobbig var det inte på gymmet idag...

Jag och min trogne vän Linda gick/powerwalkade i 20 minuter på bandet, cyklade ca. 10 och körde roddmaskinen i 5 minuter. Inget mördarpass, men jag hoppas att jag känner någonting imorgon iallafall.

Men nu börjar den riktiga träningen - städning av hemmet. Jag bara älskar att städa! Verkligen! I love it! Det är därför jag jobbar som städerska, för när jag kommer hem är det det enda jag vill göra! Stääädaaaa! Fan va tråkigt det är.

God morgon säger somliga nu, medan jag i princip säger god eftermiddag! Idag har jag varit vaken sedan halv fem, men får skylla mig själv som la mig i sängen klockan åtta.

Helt ärligt så gick jag inte ut på en promenad igår, soffan var alldelens för skön. Men idag ska det tränas.
Som nybörjare ang. Träning, så tycker jag att man gör ett bra jobb om man ens tar sig dit... Jag har/haft ångest och det gör de svårare för mig vissa gånger, att träna kring människor då jag tror att de hånar mig, men att jag ens tar mig till gymmet för att bara gå på bandet i 20 minuter tycker jag är bra! Jag tycker att man ska vara stolt för det man gör, inte för det man inte gör.

Här blev det sentimentalt....

Vad jag mer ska göra idag är att spendera tid med lite väninnor till mig, SkA bLi Så kUl aZzå.
Nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta bort denna jävla städerskasvett som har lagt sig som en lapptäcke över mig. Ha en bra da lixxxom

Förövrigt så saknar jag den sköna sommaren

Nu har jag och min kille just ätit middag, och fyfan vilket lyx det blev! Denna middag har vi lagt ner blod, svett och tårar i... Fiskbullar och potatis. Lika gott som vanligt!

Så... nu sitter jag här igen, nersjunken i soffan och kollar på Ghost Whisperer, funderar på mitt nästa drag. Om inte min sambo hade nypit mig så jävla hårt i armen så kanske jag hade velat gå ut på en promenad med honom, men som sagt... när man har ont i armen kan man inte använda benen. (Detta är mitt tjocka "jag" som talar) Jag är en jävel på att komma på ursäkter så jag slipper göra en massa jobbiga saker.

Att komma ut, gå till gymmet, gå till jobbet (som förövrigt bara tar högst 7 minuter) är jag för lat för att göra. Jag kommer på ursäkter som: "nä, men... jag måste ju ta bilen idag för att... jag ska ju köra tvätt... och jag måste hinna hem innan jag ska vidare på nästa ställe." HER-RE-GUD KVINNA! TA DIG SAMMAN! hahah, fan så patetisk jag är. Det absolut värsta av allt är att jag är medveten om allt jag gör fel, men jag har inte förändrat någonting. För några veckor sedan gick jag till jobbet i en och en halv vecka... Jag gick ner 1,5 kg. Hur enkelt som helst. Sen fann jag kärleken i godis igen.... 

Tur är väl att jag har tagit mig tiden att skaffa en blogg, så jag kan skriva ner hur bra jag mår varenda gång jag har rört på mig. I morgon startar förberedelseträningen inför nästa veckas psykträning. Det är nämligen så att Ante (min kille), ska få en provvecka av mig på  gymmet jag tränar på och med hans ögon på mig, vågar jag ju inte göra annat än att träna ihjäl mig.

*lycka till, till mig*

Nu ska jag smälta maten, sen tar jag väl med nypfanskapet på en promenad i den kalla vinternatten. åh, jag älskar hur jävla djup jag är. 

Rubriken säger väl det mesta... Jag har ont, ont som fan, i min käft. Visdomstanden är på väg ut och i samma veva knäcker vi käken av Jennifer, för det är ju så jävla skönt.

Idag är det tisdag och inte ens två dagar av denna jobbvecka har passerat.

Jag jobbar som städerska, för att få en lön, för att kunna köpa mat och betala räkningar. Tro inte att det är mitt drömjobb! (Absolut inget fel med att välja att jobba som städerska för resten av sitt liv.....) det har sina trevliga stunder! - när dagen är slut! Hahahha. Vilket dåligt skämt.

Nä, just nu sitter jag utanför dollar store i Boden och väntar på... Ja, egentligen bättre tider, men också på min vän madelejn. Vi ska tydligen luncha ihop. Vart ska vi luncha då? Vart kan jag möjligtvis gå in för att bara äta kaninfoder? Arken zoo, djurmagazinet?
Det får väl helt enkelt bli en lätt sallad eller kanske en fet tårt.... Nej, sallad.

Vissa dagar är bättre än den andra, vissa dagar känner jag motivationen till 100% medan jag andra dagar helst hade velat dränka min kropp i chokladpudding och grädde. Så där halvsexig tanke bara... En mullig tjej som dyker ner i en bassäng av chokladpudding... Nej, usch fy, du sexiga tanke, försvinn från min näthinna.

Jag märker ju nu att det bara kommer svammel från mina fingrar just nu... Så jag kanske återkommer med ett lite seriösare inlägg om någon timma.

Hur ska jag kunna förklara denna bild då?

2007-2009 gick jag upp lite i vikt... hehehe. Maten var allt och fikabröd likaså. Mitt stora beroende är egentligen inte godis och chips, utan det är fikabröd... fiiiikaaabröööd *dregglar* FAN va gott det är. Bullar med nå jävla gojs i, kakor som man doppar i mjölk, maffiga jävla tårtor som man i princip blir fet av att ens kolla på... Om det fanns en sak jag skulle välja att äta för resten av mitt liv så skulle det faktiskt vara just det.... fikabröd. Jag kan babbla på i evigheter om det, så jag bryter här.

fiiikaaabrööööd......

Hur som helst. Resan till min viktnedgång startade i oktober 2010. Jag och tre klasskompisar hade ett projektarbete som innefattade att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt - träning och hälsosam mat. "Godislöftet" gällde fr.o.m oktober t.o.m juni (studenten). Genom att träna och äta någorlunda hälsosamt, gick jag ner 20 kg. 

Innan vi började med godislöftet så hade jag gått på GI, och gått ner 4kg. Så under starten vägde jag 93kg och gick ner till 73kg. Jag åt normalt, jag uteslöt ingenting (i matväg) och ibland unnade jag mig till och med pizza och hamburgare. Godis, fikabröd och dricka avstod jag helt de första månaderna men när någon fyllde år kunde jag ta mig en liten tårtbit.

Så här har ni nu fått se en liten(?) förändring av mig under dessa år. Och så typiskt mig att tro att jag är superwoman, tro att jag kan äta vad jag vill bara för att jag har blivit "smal". Nä, någonting slog mig under bältet och nu är det dags för förändring. 

Så följ med mig om ni vill! Från 80kg till 65kg på ett halvår! (vi får inte glömma att julen snart är här!) hehehehe

tjarå bloggish

Oh, hello darlin'

Dags att börja blogga igen. Men för en gångs skull för en annan mening än för att berätta om mitt tragiska jävla liv. Mitt liv har fått en mening. Hoppas jag...

Bloggen är hittils låst, som fan. Så inte en enda jävel ska kunna läsa den, förutom jag jag jag.

Viktminskningen startade oktober 2011. Med hjälp av mina vänner gick jag då ner 20 kg! "fan vilken duktig tjej", tänker ni då, och jag gör också det. Jag var så stolt över mig själv, så jag berömde mig själv... lite för mycket... hehehehe, alla vet väl att godis är gott?

Min startvikt var 93 kg och mitt mål är och kommer alltid att vara 65 kg, med tanke på att jag är 168 cm lång, så tycker jag att 65 kg är en ganska bra vikt. Nu ljög jag. Vi får se hur mycket jag vill väga sen. Men just nu ligger den på 65 kg.

Gud vad jag babblar om mig själv, hur mår jag?

Just nu väger jag 80 kg...... heheh... som sagt... godis är GOOOOTTT!

(läs med grov, manlig, spännande berättarröst) MEN nu är det slut med godis och gott. Nu är det dags att ta tag i mitt flärre och stoppa ner det i en jävla A-brunn, så jag aldrig mer behöver se det. Tiden är kommen för att ta ett sista andetag i godislådorna på Ica, det är dags... att spränga coca-cola companiet och föralltid leva i nyttigheternas värld. Jag ska bli en kanin punkt

äh, tack för idag gullibloggen. hörs väl av